 Som förälder tycker man ofta att barnet är ovanligt 
svårt att styra. Du upplever kanske att du får tjata
om och om igen om samma sak och ibland blir du
tvungen att ta i på skarpen. Ändå lär sig inte barnet
vad som gäller eller bryr sig inte om dina
tillsägelser. Ibland blir det uppslitande
konflikter och hårda ord när barnet
sätter sig på tvären och vägrar lyda.
Tonen blir lätt negativ och man
hamnar i onda cirklar där man till
slut nästan förväntar sig att barnet
inte ska uppföra sig väl. Problemet är
att man på detta sätt riskerar att förstärka
och trappa upp barnets negativa beteende. Hur kan man då bryta
de negativa cirklarna och få barnet mera följsamt?Tydlig kommunikation Brukar ditt barn missuppfatta vad du säger till det, i synnerhet om du använder mycket ord? Kanske beror det på att barnet med sin begränsade uppmärksamhet bara uppfattar slutet på en lång mening. Om den dessutom är vagt och abstrakt formulerad, exempelvis i form av en fråga när det i själva verket är en uppmaning, så blir det ändå svårare för barnet. Det blir lätt så att man vädjar eller hotar istället för att vara tydlig och bestämd. Ansträng dig därför att vara tydlig och entydig när du ger barnet en uppmaning eller tillsägelse. Förvissa dig om att du verkligen har fångat barnets uppmärksamhet. Ge barnet specifika och kortfattade, uppmaningar steg för steg. Använd påståenden – inte frågor. Tala om exakt vad du vill att barnet ska göra – inte vad det inte ska göra för då riskerar du att barnet gör precis det! Tänk på ditt tonfall så att du inte förmedlar negativa förväntningar till barnet eller låter affekterad. Ett neutralt tonfall är ofta bäst. Förklara inte för mycket – det gör bara barnet förvirrat. Använd gärna gester och minspel för att förtydliga och påminna. Be barnet repetera vad du sa så du är säker på att det uppfattat rätt. Uppmuntran och beröm Ett effektivare sätt att minska barnets problembeteende än att ständigt tillrättavisa det är att aktivt uppmuntra och berömma barnet när det uppför sig väl. Detta är också ett sätt att bryta de negativa cirklarna och få en positivare relation till barnet. Försök komma på så många tillfällen som möjligt där du kan uppmuntra och 
berömma, också för sådant som man egentligen tycker borde vara
självklarheter. Genom att uppmuntra och berömma ökar du barnets
motivation att uppföra sig väl.
Beröm i direkt anslutning till
något bra som barnet gör och
var specifik – sätt ord på det
som barnet gjorde bra.
Beröm ofta och påtagligt,
inte bara med ord utan också
med tonfall, gester och kroppslig
beröring. Beröm också de små
framstegen. Resultatet kommer
inte att låta vänta på sig – ditt barn
kommer bekräfta dig tillbaka och det
blir roligare för er båda!Belöningssystem Ett sätt att ytterligare förstärka positivt beteende hos barnet är att använda yttre belöningar i form av guldstjärnor, klistermärken, godis eller något annat som barnet uppskattar. För äldre barn kan man i stället använda poäng. Man kan låta barnet samla poäng och sedan ”köpa sig” olika förmåner, t.ex. en leksak eller en rolig aktivitet. Varje förmån har ett ”pris” som man gjort upp innan med barnet. Man kanske tycker att det inte skulle behövas sådana här yttre belöningar, att det skulle räcka med att man berömmer barnet. Men om man ser belöningen som ett sätt att kompensera barnet för att det har så svårt att själv mobilisera motivation och ge sig själv uppmuntran och belöningar blir det lättare att acceptera. Belöningen är mer påtaglig och konkret för barnet än bara ord och kan därför vara mer verksam. Om du ska prova belöningssystem är det viktigt att vara mycket noggrann och specifik. Välj bara ett eller några få beteenden i taget som du vill ska bli vanligare. Välj sådant som barnet enkelt kan lyckas med. Bestäm tillsammans med barnet vilken typ av belöningar ni ska använda och hur de ska värderas, när på dagen barnet ska få belöningen och hur belöningssystemet ska åskådliggöras, t.ex. i form av ett protokoll. Att ignorera problembeteende Det beteende som får uppmärksamhet har en tendens att bestå. Inte bara positiv uppmärksamhet, utan också negativ, kan vidmakthålla och förstärka ett beteende. När man tjatar och skäller på barnet för allt möjligt dumt som det gör riskerar man alltså att åstadkomma motsatsen till det man vill. Barnet fortsätter med just detta som vi vill att det ska sluta med. Eftersom barnet gör så mycket som det inte får eller borde göra är det lätt att man tillrättavisar barnet för ofta och för mycket. Följden blir ständiga konflikter om stort och smått. Man behöver emellertid inte ingripa mot allt – mycket går att bortse ifrån, exempelvis om barnet visserligen protesterar men ändå gör som man säger. Genom att ignorera mindre förseelser ökar man chansen att barnet ska upphöra med dem och man får på köpet ett lugnare och positivare klimat. Tänk på att välja dina krig! Ibland är man så påverkad av sina negativa förväntningar på barnet att man förmedlar dem till barnet. Barnet hör kanske på ditt tonfall att du inte tror dig om att få det att göra som det blir tillsagt. Eller att du kommer ge upp om det protesterar tillräckligt mycket. Att hålla huvudet kallt, att bevara sitt lugn och inte låta sig provoceras av barnet är ett sätt att sätta sig själv vid rodret i stället för att låta barnet styra. Så länge barnet i alla fall gör som det blir tillsagt kan du ju ignorera protesterna och suckarna och inrikta dig på att berömma det som barnet gör bra. Att sätta gränser Självklart finns det beteenden som är oacceptabla och där man istället måste sätta gränser genom 
att ingripa aktivt. Det kan vara sådana beteenden
som är direkt destruktiva för barnet själv eller
omgivningen. När man måste sätta stopp och
visa barnet var gränsen går är det extra viktigt
att man behåller sitt lugn och inte ingriper i
affekt. Tänk på att vara neutral, kortfattad
och saklig. Tala om vad som gäller och stå
för det. Ingrip innan det gått
för långt. Ingrip direkt efter
högst en förvarning – hota inte.
Prata inte för mycket utan handla istället.
Om du använder någon typ av bestraffning
såsom förlust av en förmån - hänvisa gärna
till en överenskommelse som du har med
barnet – försök vara sådan att barnet
upplever dig som rättvis och rimlig.
I vissa fall kan man också behöva vara
handgriplig och be barnet gå in på sitt
rum eller dylikt. I dessa fall är det förstås
också viktigt att man inte begår övergrepp mot
barnet utan att det sker under lugna former.
|
  Varje barn har sin unika personlighet som skiljer just det barnet från alla andra och som väcker föräldrarnas och syskonens kärlek och fascination. Det gäller förstås också barn som får diagnosen ADHD. Läs Mer >>  Mycket av barnens tillkortakommanden beror på att omgivningen inte riktigt förstår sig på hur de fungerar. Det är viktigt att du som förälder verkligen skaffar dig den förståelsen. Läs Mer >>  Som förälder är du barnets viktigaste guide i tillvaron och barn med ADHD behöver väldigt mycket stöd och hjälp långt upp i åldrarna. Läs Mer >>  Som förälder tycker man ofta att barnet är ovanligt svårt att styra. Läs Mer >>  Mycket av barnens problembeteende går att förebygga genom planering och förutseende. Läs Mer >>  Vissa barn har extremt svårt att klara motgångar och förändringar. Läs Mer >>  Många föräldrar har dåligt samvete för att syskonen blir åsidosatta och får ta för mycket ansvar på grund av att barnet med ADHD är så krävande. Läs Mer >> 
Att leva med och fostra ett barn med ADHD ställer höga krav på
föräldrar och syskon.Läs Mer >>  Att leva med och fostra ett barn med ADHD ställer höga krav på föräldrar och syskon. Läs Mer >>  Begär inte för mycket av dig själv, ingen är perfekt. Läs Mer >> |
