![]() Förskolan och skolan är för många barn en stor stötesten
eftersom barnets sätt att vara ofta krockar med
framförallt skolans krav. Barnens svårigheter med
att uppfatta instruktioner, sitta still, arbeta självständigt,
bli färdig i tid, vänta på sin tur, fungera
tillsammans med kamrater i grupp, följa regler,
hålla reda på sina saker och annat som de förväntas
klara, gör att de framstår som omogna
och osjälvständiga. Inte sällan får barnen
stora svårigheter att tillgodogöra sig
undervisningen och att lära sig i
den takt som de flesta andra barn
klarar. Många pedagoger förstår barnens svårigheter
och är beredda att ge dem det extra stöd
och den hjälp de behöver, medan andra kan vara
oförstående och inte alls ha denna förmåga.
Ofta kan också bristande resurser vara en stötesten
även om pedagogernas inställning är aldrig så välvillig.
Som förälder är det viktigt att du också i förhållande till förskolan
och skolan står upp för ditt barn och att du kräver förståelse och
respekt för dess svårigheter och behov av hjälp. Tänk på att en
negativ attityd från lärarens sida kan vara uttryck för osäkerhet
och kanske skuldkänslor. Försök att inte hamna i anklagelser och
förebråelser gentemot förskolan eller skolan och ta inte emot sådant
själv heller. Visa att du är en resurs genom din kunskap om barnet
och bilda ett team tillsammans med barnets lärare. Deltag i planeringen
av åtgärdsprogram och utnyttja möjligheten till konstruktiva
utvecklingssamtal. Försök påverka innehåll och uppläggning av
elevvårdskonferenser så att du inte hamnar i underläge. Skapa ett
enkelt rapporteringssystem mellan hem och skola , tex. en kontaktbok
eller e-post, där både pedagogen och du som förälder dagligen
kan berätta om framsteg, stötestenar och viktiga händelser. |
![]() Varje barn har sin unika personlighet som skiljer just det barnet från alla andra och som väcker föräldrarnas och syskonens kärlek och fascination. Det gäller förstås också barn som får diagnosen ADHD. Läs Mer >> Mycket av barnens tillkortakommanden beror på att omgivningen inte riktigt förstår sig på hur de fungerar. Det är viktigt att du som förälder verkligen skaffar dig den förståelsen. Läs Mer >> Som förälder är du barnets viktigaste guide i tillvaron och barn med ADHD behöver väldigt mycket stöd och hjälp långt upp i åldrarna. Läs Mer >> Som förälder tycker man ofta att barnet är ovanligt svårt att styra. Läs Mer >> Mycket av barnens problembeteende går att förebygga genom planering och förutseende. Läs Mer >> Vissa barn har extremt svårt att klara motgångar och förändringar. Läs Mer >> Många föräldrar har dåligt samvete för att syskonen blir åsidosatta och får ta för mycket ansvar på grund av att barnet med ADHD är så krävande. Läs Mer >> Läs Mer >> Att leva med och fostra ett barn med ADHD ställer höga krav på föräldrar och syskon. Läs Mer >> Begär inte för mycket av dig själv, ingen är perfekt. Läs Mer >> |




eftersom barnets sätt att vara ofta krockar med
framförallt skolans krav. Barnens svårigheter med
att uppfatta instruktioner, sitta still, arbeta självständigt,
bli färdig i tid, vänta på sin tur, fungera
tillsammans med kamrater i grupp, följa regler,
hålla reda på sina saker och annat som de förväntas
klara, gör att de framstår som omogna
och osjälvständiga. Inte sällan får barnen
stora svårigheter att tillgodogöra sig
undervisningen och att lära sig i
den takt som de flesta andra barn
klarar. Många pedagoger förstår barnens svårigheter
och är beredda att ge dem det extra stöd
och den hjälp de behöver, medan andra kan vara
oförstående och inte alls ha denna förmåga.
Ofta kan också bristande resurser vara en stötesten
även om pedagogernas inställning är aldrig så välvillig.
Som förälder är det viktigt att du också i förhållande till förskolan
och skolan står upp för ditt barn och att du kräver förståelse och
respekt för dess svårigheter och behov av hjälp. Tänk på att en
negativ attityd från lärarens sida kan vara uttryck för osäkerhet
och kanske skuldkänslor. Försök att inte hamna i anklagelser och
förebråelser gentemot förskolan eller skolan och ta inte emot sådant
själv heller. Visa att du är en resurs genom din kunskap om barnet
och bilda ett team tillsammans med barnets lärare. Deltag i planeringen
av åtgärdsprogram och utnyttja möjligheten till konstruktiva
utvecklingssamtal. Försök påverka innehåll och uppläggning av
elevvårdskonferenser så att du inte hamnar i underläge. Skapa ett
enkelt rapporteringssystem mellan hem och skola , tex. en kontaktbok
eller e-post, där både pedagogen och du som förälder dagligen
kan berätta om framsteg, stötestenar och viktiga händelser.